Vattnets surhet anges med ett pH-värde, där 7 är neutralt. Värden mellan 0 och 7 är sura medan värden mellan 8 och 14 är basiska.
Det är vätejonkoncentrationen som bestämmer om något är basiskt eller surt. Hög koncentration av vätejoner med överskott av protoner (H+) betyder en sur miljö. Låg koncentration av vätejoner (H-) betyder en basisk miljö.
Vattnets surhet är av betydelse för vattenlevande organismer. Surheten reglerar också i vilken form metaller uppträder. Särskilt viktig är förekomsten av löst aluminium, som under sura förhållanden förekommer i giftig form. Höga aluminiumhalter kan göra att fiskens syreupptagning försvåras.
Mört är en av våra känsligaste fiskarter. Karpfiskar såsom mört och sarv är känsligare än abborre, gädda och öring. Reproduktionen hos mört och sarv blir störd redan då pH understiger 6. Även kräftor får problem då. Medan abborren, gäddan och öringen påverkas runt pH 5,5.
Många näringsfattiga sjöar med höga humushalter är naturligt sura. Näringsfattiga sjöar kan försuras av surt nedfall på mark och vatten. Det sura nedfallet orsakas av våra utsläpp till luften av svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak.
